Hej på er alla fina följare

Nu under våren så är det dags för våran son att söka till gymnasiet inför hösten och han har bestämt sig för att han vill gå i sin pappas fotspår och bli snickare, så han har sökt bygg på en skola i Täby. Vi har verkligen varit noga med att stötta honom och att han får söka precis det han själv känner att han vill söka, men det förvånar mig samtidigt inte att han vill söka till bygg. Han har alltid tyckt det varit roligt att hjälpa sin pappa med olika byggprojekt och han är väldigt praktiskt lagd så jag tror att det kommer passa toppenbra.

Det är också skönt att han har skolan i Täby på så nära håll, för jag ser gärna att han bor hemma ett tag till. Jag vet att det finns de ungdomarna som flyttar hemifrån i gymnasiet men jag tycker det är bra om han bor hemma och sparar de pengarna istället. Sen får han självklart vara med och hjälpa till här hemma och lära sig ansvar. Han blir liksom lagom bortskämd kan man säga och det märks att han börjar växa upp till en egen person med så mycket trygghet i sig själv och det gör mig alldeles varm i hjärtat att se.

Det är på något sätt med skräckblandad förtjusning som man inser att barnen växer upp. Jag är så oerhört stolt över honom och det får han veta ofta. Men samtidigt är det läskigt att se att han blir mer och mer självständig, att som mamma inte känna sig lika behövd längre är faktiskt lite vemodigt också. Men mest av allt känner jag så mycket tacksamhet över min underbara familj som är det bästa och käraste jag har. Nu blir jag så där sentimental igen. Ha en fortsatt fin dag. Kram!